Seendehorisonten

Seendehorisont :Utgör gränsen för hur mycket en människa förstår av sin omvärld och hur allting hänger ihop. Alla har en seendehorisont men kan skilja sig åt genom att vara stor eller liten.”

Från det vi föds utvidgar sig vårt seendehorisont från att endast omfatta vår mor, senare hela vår familj, våra hem kvarter, skolkompisar osv. Med tiden får vi nya referenser om vår omvärld och vår seendehorisont växer. Detta är till viss del också sammankopplad med vilka behov man har som individ att hitta nya referenser, vilken kultur man växer upp i och vilken uppfostran man får.

Seendehorisonten växer dock endast tills man inte längre får fler svar eller referenser. Vanligaste orsaken är att man slutar att expandera den för man orkar helt enkelt inte bry sig om sin omvärld. Vuxna människors inlärningskurva tenderar plana ut med tiden. När man väl “gått in sina stigar” så upphör inlärningen i allmänhet. Vad som motiverar oss till förändringar är olika morötter som samhället erbjuder.

Det vi kanske uppfattar som förändringsmorötter i samhället är i själva verket för det mesta inriktade på att förkovra oss i det vi redan kan. Det mesta av informationen runtomkring oss och utbildningar som tillhandahålls för vuxna går ut på att hur man skall anpassa sig till den värld, de förhållanden man redan lever under. Ny information som sätter den existerande verkligheten i en ny dager är nästan obefintlig. Vi fortsätter att vara slav under vårt begränsade och närsynta seendehorisont! Bilden av hur vår värld och vårt samhälle ser ut fryses och stannar innanför vår begränsing av att verkligen uppfatta  vår omgivning.

Faktorer som gör att vårt seendehorisont inte expanderar.

1). Familjen. När vi bildar familj blir vi naturligtvis upptagna med att sköta om den. Man blir inrutad och får helt nya ansvarsområden. Som pappa/mamma skall man agera som barnskötare, städare, ekonom och inköpsansvarig, kock, taxi, läkare, lärare, psykolog, jurist i tvistfrågor, bank och listan kan göras ännu längre. Detta förväntas av kärleksfulla föräldrar. Vår tid begränsar oss ifrån att utforska och expandera vårt seendehorisont. Vi orkar helt enkelt inte!

2). Jobb & karriär. Att finna en yrkesroll och göra karriär innebär att man hela tiden måste skaffa ett djupare fäste i de redan etablerade uppfattningarna i samhället. Man borrar sig in ännu djupare ner i de kunskaper och verklighetskoncept som man redan har blivit matad med från sina föräldrar, skolan, sina vänner och så vidare. För att kunna göra karriär slutar man att ställa motfrågor, man värjer sig mot vidare reflektioner över samhället. Dessa frågor är inte gynnsamma och i de flesta fallen tar de död på ens karriär. Antingen köper du hela paketet som erbjuds eller så har du ingen “utvecklings möjlighet”. Man hotar ens chans att bli accepterad  och sedd. Revolten i ens ungdom och den nya generationen kvävs i sin linda och rättas in i leden tillsammans med de som redan har ett begränsat seendehorisont. Man bryr sig inte för då påverkas ens personliga framgångar, och detta vill man inte. Människan tar för det mesta alltid den lätta vägen, följer minsta motståndets väg.

3). Trygghet. Människor söker alltid trygghet till motsatts för vad världen erbjuder, rädsla och en kamp för överlevnad. Trygghet bygger man upp med människor som man tycker om att umgås med t.ex familj och arbetsvänner. Man får sin åsikt och existens bekräftad, men endast så länge man är accepterad av flocken. Detta gynnar samhällsmaskineriet eftersom seendehorisonten slutar att utvidgas på bekostnad av trgghetskänslan.

Hur Världsbyggarna manipulerar vår seendehorisont.

Genom att…

Syftet med hemsidan Världsbyggarna.se.

Att öka seendehorisonten med nyheter som traditionellt inte når de vanliga nyhetskanalerna. Målet är att peka på och blotta den verkliga makten. Världsbyggarna.se´s uppgift är att blotta det urgamla spelet som pågår om den verkliga makten.

Världsbyggarna.se tar vid där den kollektiva seendehorisonten tar slut!